Att läsa Louise Glücks poesi är att lära känna en annan människa. Nobelpristagaren är död.
Louise Glück är död. Hon blev 80 år. 2020 tilldelades hon Nobelpriset i litteratur för sin poesi. Bokbranschen brukar gnissla lite när en poet får Nobelpriset i litteratur. Läsarna vill ha romaner. Men det hördes inte så mycket gnäll när Glück fick priset. Dels framstod ju den äldre damen som så sympatisk. Dels är hennes poesi ovanligt mycket berättande och gestaltande. Ibland påminner diktsamlingarna närmast om romaner på vers.
Ta Glücks diktsamling Ararat från 1990.Det är en berättelse om en familj och en fars död med pricksäkra personporträtt och scener. Det är långtifrån sentimentalt. Om fadern heter det att han helst låg hemma på soffan med en tidning över ansiktet så att det inte skulle bli så stor skillnad när han dog. När han dött så planterar systern och modern mängder med blommor vid huset som om det betraktar det som faderns och makens verkliga grav. Glück var redan en mogen poet när hon skrev Ararat. Hon debuterade 1968.
I diktsamlingen Vild Iris från 1992 lånar Glück blommorna sin röst och varje art får sin egen karaktär, som snödropparna som kommer först av alla blommor efter den mörka kalla vintern: ”Jag trodde inte att jag skulle överleva, /utan kvävas av jord. Jag förväntade mig inte/att vakna igen”. Det är lätt att tolka dikten som en beskrivning av en människa som tar sig ur en djup depression.
Äktenskapskris
I Meadowlands från 1997 som också heter så i svensk översättning så handlar det om ett äktenskap i upplösning. Som en motpol till den moderne mannen som tittar på tv-sport står den antika berättelsen om Odysseus som är på hemväg till sin hustru efter krig och irrfärder.
I sin sista bok Marigold och Rose (2022) tog Glück steget ut i prosan vilket kan tyckas logiskt för en sådan berättande poet. Där ger hon röst åt ett spädbarn som reflekterar kring sin tvilling, sina föräldrar och döda mormor.
Speciellt i Ararat och Meadowlands får jag intrycket av att lära känna en annan människa som berättar öppenhjärtligt om sina föräldrars död och sin äktenskapskris vilket är erfarenheter som flertalet människor går igenom. Det speciella med Glück är att hon gör det så bra att hon fick Nobelpriset.
Kulturbilagan 