Antonionis feber

Både kärleken och börsen kraschar i Michelangelo Antonionis film Feber.

Feber av Michelangelo Antonioni (1962)

Det märkligaste med långfilmen Feber är de sista tio minuterna. Där visas bara bilder på ett stadslandskap och okända människor i det. En man som stiger av bussen läser en artikel om kärnvapen. En annan man stänger av konstbevattningen i en plantering. Det är som om hela filmen rinner ut i sanden, eller uppslukas av en igenkännlig vardag.

Fram tills dess har filmen följt den unga kvinnan Vittoria spelad av Monica Vitti och börsmäklaren Piero spelad av Alain Delon. Hon har precis gjort slut med en annan man och träffar honom när hon besöker sin mamma som är investerare på börsen.

De två börjar uppvakta varandra samtidigt som börsen kraschar och en rad investerare gör stora förluster. Så mycket mer händer egentligen inte. Ändå så fortsätter jag att titta på filmen utan att förlora intresset. Inte ens på slutet när filmen närmar sig ett slags visuell poesi snarare än traditionellt berättande.

Postmodernisten Antonioni

I själva verket är den sortens berättande karaktäristiskt för Antonioni. I hans föregående film Äventyret (1960) berättas aldrig vad som händer den unga kvinna som försvinner på en ö under en båtutflykt. I hans film Blow-up (1966) som utspelas i London så slutar allt i ett frågetecken om huvudpersonen oavsiktligt fotograferat ett mord eller inte. Istället skildras vardagligt absurda situationer.

Det är som om Antonioni anspelar på kända genrer som detektivberättelsen eller det romantiska dramat men utan att uppfylla de traditionella förväntningarna på att få veta vem som är mördaren, om ett mord ens begått, eller om paret ska få varandra eller inte. 

På så sätt kan Antonioni ses som ett slags tidig postmodernist. Samtidigt är inte anspelningarna lekfulla på samma sätt som hos senare regissörer som exempelvis David Lynch, utan Antonioni är nog mer besläktad med andra samtida regissörer som Ingmar Bergman och Andrej Tarkovskij som tänjde på ramarna för konstnärligt berättad film. Idag ses Feber som en klassiker och det är välförtjänt.

Antonionis filmer Feber, Äventyret och Den röda öknen (1964) går alla att se på SVT play fram till den 23 juli. De kan vara svåra att få tag på och det är ett utmärkt tillfälle att se dem.