Buzzellis helvete

”Aunoa” av Guido Buzzelli (Les humanoides associes, 1979)

Aunoa eller Les labyrinthes (1971) som den också heter är italienaren Guido Buzzellis andra längre tecknade serie efter La revolte des rates (1967). Det är kanske också hans mest besynnerliga och mardrömslika serie. På första sidan skisseras en slags kärnkrafts- eller kärnvapenolycka där två män mitt i en vardaglig situation förvandlas till ljus och aska.

Sedan följer ett slags kaos med strandade bilfordon och skadade människor genom vilken den ensamme överlevaren Marcel Sforvo tar sig. Han träffar den änglalika Aunoa som fritt svävande i luften försöker rädda människor. Sedan blir han kidnappad av en man med hundhuvud som för honom till ett fasansfullt underjordiskt laboratorium där det sker biologiska experiment med ohyggliga varelser.

I Buzzellis helvetiska framtidsskildring sätts djurhuvuden på människokroppar och tvärtom. Ur ”Aunoa”.

Förmodligen medvetet följer strukturen rätt nära den i Dante Alighieris litterära klassiker Den gudomliga komedin där vandringar genom skärselden, helvetet och himmelriket följer på varandra. Aunoa är också ett änglalikt kvinnoideal likt Beatrice som är Dantes följeslagare genom paradiset i Den gudomliga komedin.

Helvetesvisioner

Men Aunoa är ett om möjligt ännu dystrare verk än Den gudomliga komedin och det finns inte heller någon räddning i paradiset. Visuellt står inte heller Guido Buzzelli långt efter den nederländske sengotiske konstnären Hieronymus Bosch i att utmåla ohyggliga helvetesvisioner som förmodligen fortsätter att hemsöka många läsare långt efter avslutad läsning.

Den änglaliknande Aunoa svävande ovanför huvudpersonen.

Serien publicerades 1971 i franska serietidningen Charlie Mensuel. 1979 publicerades en samlingsutgåva i läckert stort format av förlaget Les humanoides associes som också gav ut serietidningen Metal Hurlant.

Det är den utgåvan som franskspråkiga intresserade läsare länge fått söka efter antikvariatiskt, men så kom den i nyutgåva på italienska för ett par år sedan tillsammans med två andra av Buzzellis tidiga långa serier, och i år kom den efter fyrtio år i nytryck på franska utgiven av ett mindre förlag tillsammans med Buzzellis Zil Zelub om en man som bokstavligt faller isär.

Bortglömd avantgardist

På 1970-talet var Buzzelli med sina besynnerliga skräck- och sciene fictionberättelser en av de mer uppburna avantgardisterna vid sidan av stjärnor som Guido Crepax, Philippe Druillet och Moebius, men till skillnad från dem fick han aldrig ett internationellt genombrott och idag verkar hans serier bortglömda, utom i hemlandet Italien och bland finsmakare i Frankrike.

Själv har jag svårt att förstå varför Buzzellis serier aldrig översatts till engelska eller varför så få av dem kommit i nytryck på franska. Seriehisoriskt är de intressanta genom att Buzzelli vid sidan av landsmannen Hugo Pratt hörde till de första europeiska serieskaparna som gjorde längre avslutade berättelser för en vuxen publik.

Det kanske går att störa sig något på Buzzellis realistiska teckningsstil som ligger nära många andra skräckserietecknare på 1970-talet, men ingen av dem har Buzzellis originalitet.

Nu är i alla fall en andra volym av hans verk på gång på franska, planerad att ges ut nästa år. Förhoppningsvis leder det till att fler upptäcker Buzzellis märkliga världar.