Färgsprakande sorgdikter

I Sorgdikter berättar Klara Wiksten om sorgearbetet efter ett förhållande som sprack och ett barn som aldrig blev fött.

Sorgdikter av Klara Wiksten (Lystring, 2022) 54 sidor i färg

Sorgen finns där som ett öppet sår i Klara Wikstens illustrerade diktsvit. Ett kraschat förhållande, en efterföljande abort och kris skisseras antydningsvis men i huvudsak handlar dikterna om hur sorgen hanteras.

Där är självhjälpcoachen som hon lyssnar på i hörlurar på t-banan som säger att hon är duktig. Där är yogapassen som hon dumt nog börjar gråta på när en annan kvinna som är där är gravid. Där är utlandsresan som det går att se fram emot.

Alla som någon gång varit med om en livskris kan nog känna igen de mer eller mindre konstruktiva försöken att ta sig igenom den och hur den tycks förlama . Wiksten skildrar också en kantring där kristaller och spåkvinnor blir en del av vadderingen mot sorgen.

Förlust av liv

Klara Wiksten har tidigare gett ut ett par seriealbum. Sorgdikter har hon själv illustrerat i en teknik som ser ut som pastell eller möjligtvis olja. Illustrationerna på en kvinna tillsammans med olika djur förstår jag som ett slags bildackompanjemang avsedda att förstärka känslorna som dikterna uttrycker.

Ett vanligt motiv är också att djuren slickar kvinnan, som jag förstår för att trösta henne. Där finns också en liten grön rymdvarelse som jag tolkar som det ofödda barnet. Bilderna är mycket färgglada. De badar i rött, gult och blått i kontrast till det traditionellt svarta som ofta används för att skildra sorg.

Det samma gäller dikternas språkdräkt som likt illustrationerna drar åt det uppsluppna och naiva. Där kanske finns ett släktskap med Kristina Lugn som ofta skrev sorglustiga dikter om allvarliga ämnen. Det är en underhållande och lättillgänglig diktsamling som trots det färgsprakande gestaltar en djup erfarenhet av en bruten livslinje.