Samaris av Benoît Peeters och Francois Schuiten

En Kafkavärld i Jules Vernedräkt

Samaris av Benoît Peeters och Francois Schuiten (IDW, 2017)

Den unga officeren Franz Bauer får i uppdrag att utreda vad som händer i den fjärran provinsstaden Samaris. De andra som skickats dit före honom har aldrig återvänt. Vad pågår egentligen?

Efter en lång strapatsrik resa så når han Samaris som på ytan verkar bedövande monotont, men så upptäcker han den fasansfulla sanningen. Han tar sig tillbaka till sin hemstad för att slå larm men där väntar honom nästa stora överraskning.

Samaris Benoît Peeters Francois Schuiten
Franz Bauer förbereder sin resa till den hemlighetsfulla provinsstaden Samaris. Ur Samaris av Benoît Peeters och Francois Schuiten.

Belgarna Benoît Peeters och Francois Schuitens märkliga serie De dunkla städerna inleddes med den här berättelsen för drygt trettio år sedan. De fortsatte att bygga ut sitt universum som de då skapade med nya fristående delar som berättar den ena mer häpnadsväckande berättelsen efter den andra. Det kan handla om människor som blir viktlösa eller som börjar luta, eller om ett väldigt galler som oförklarligt börjar växa och omge en hel stad.

Ny arkitektur som migränattack

Samaris är kanske inte lika formfulländad som senare delar, men den är ändå en stark debut som etablerar den märkliga parallellvärld till vår egen där mycket är likt vår värld men också oroande olikt. Schuiten har skapat en visuell värld som tycks hämtad ur Jules Vernes äventyrsberättelser. Den präglas av en slags lekfull retroarkitektur, med teknik och mode minnande om förra sekelskiftets men också med flera avgörande avvikelser.

Peeters berättelser har kanske mer drag av litterära särlingar som Franz Kafka, H P Lovecraft och Jorge Luis Borges än av Jules Verne. För alla märkliga händelser till trots så är de oftast existentiella dramer.

Samaris har publicerats tidigare både på engelska, och på svenska i tidningen Comet. Den här nya utgåvan innehåller också flera kortare fragment om staden Pahry, vilken är Paris i Peeters och Schuitens tappning. Där bryter exempelvis det arkitektoniska spännande Centre Pompidou fram som ett migränanfall hos sin skapare innan det finner sin plats i centrum av staden.

Berättelsen om Pahry fick aldrig någon längre gestaltning, men fragmenten är fullt i linje med de övriga märkliga parallellvärldar som Peeters och Schuiten skapat.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.